Lång dag.....

Idag har jag varit och pratat med en av verksamhetscheferna i kommunen om min dröm, ett hunddagis. Jag vågar inte ens tänka tanken på att det kan bli ett! Vägen dit är oändlig...
Sedan var jag ute med en kompis och åkte runt, fotograferade lite och kände mig helt utvilad en liten stund. Kvällen tillbringade jag ihop med verksamhetschefen på Psyk.ÖppenVården och slutförde en affisch som vi ska ha till ett evenemang tillsammans med dem. Jag tycker nog den blev bra, Hoppas nu den blir godkänd av föreläsaren också så jag slipper ägna mer tid åt den.
Jag har fått sms från en kompis som sitter och dricker öl, vad glad jag är att jag inte är med honom ikväll. Jag skulle nog somna på stubinen.
Jag har skrivit en "handlelista" för imorgons inhandling av mat, och jag har packat ner kläder tills i morgon när jag ska till gymet.
Åh vad jag längtar efter glass just nu, jag har ingen så jag avslutar kvällen med en banan.

Fontänhusens Hemlighet?

I dag har jag varit med några stycken från vår kommunala Träffpunkt, på Stora Torg i Halmstad där det nu finns ett "Fontän-Hus". http://www.sverigesfontanhus.se/ De demonstrerar och informerar om hur de fungerar och finns inrymda i ett tält på torget. Jag är förvirrad! Vår Brukarinflytandesamordnare (pust vilket ord!) berättade, väldigt lättfattligt, om Fontän-husens historia. Sedan kom en man från verksamheten över till oss och informerade ännu mer. Då blev jag totalt förvirrad! Vad jag kände mig dum i det läget! Jag hade massor av frågor som jag skulle ställa, men fick inte utrymme att ställa en enda. Det hela fick mig att tänka på marknadsföring och stora, vinstgivande bolag. Jag kände mig...ja, jag vet inte! -vad det än heter är känslan hemsk!
Jag är hemma nu i någon timme. I kväll ska vi ha "pyssel-kväll". Jag ska arbeta med att göra en ny broschyr för Träffpunkten tillsammans med några andra.
Jag är trött, så innerligt trött. Undrar hur jag ska bli i form igen. Jag känner mig sliten!

Hur jag nu ska börja

När jag idag tittar i min mammas farfars dagböcker plockar jag fram den från året jag föddes, slår upp min födelsedag och där står: "Idag fick Gunnel en dotter!" Den dottern var jag. Jag föddes i Halmstad i en stadsdel som heter Kärleken. I många år trodde jag att jag därför var speciellt utvald, ett Kärleksbarn. Det var min första livslögn.
Då var mamma fortfarande gift med min riktige pappa, de skildes när jag var två år och vi flyttade hem till min mormor och morfar. Det var några ljusa och lyckliga år som följde. Jag älskade livet och var oftast mer vild än tam, förmodligen var jag som barn är mest.
När jag var fem år kom min pappa och hälsade på mig. Vi gick ut på stan, han och jag, och han köpte en docka till mig. Jag har aldrig lekt med dockor, jag tycker att de enbart är fåniga varelser. När vi kom hem igen fick jag höra att vår hyrestant hade dött och att hon begravdes samma dag. Jag ville också gå på begravning! Jag sprang genast hem till min kompis och berättade att jag fått en död docka som skulle begravas. Vi sprang till lekplatsen där vi grävde en grop och slängde ner dockan i. Vi sjöng sånger och hällde jord över dockan och allt var så himla fint. Jag var nöjd igen, jag hade ju varit på begravning och jag slapp den tråkiga dockan. Men senare trodde jag, i många år, att det var just därför min pappa aldrig mer kom och hälsade på mig, för att jag begravt dockan.
När jag var sex år gifte min mamma om sig och mitt sommarlov tog slut. Det tog slut ett år innan jag började skolan. Min styvfar hette David och var tysk. Vi flyttade till ett litet samhälle i Småland där alla var medlemmar i missionskyrkan. I oktober fick jag en lillebror och i december var jag för första gången i kyrkan. Det var skolavslutning inför jullovet. Alla sjöng: "Hosianna Davids son! Välsignad vare han!"...Alla sjöng utom jag, för jag tänkte: "Så jävla märkvärdig är han väl inte!" Jag trodde att alla sjäng om min lillebror!